Den explosionsartade industriella utvecklingen världen över ställde nya krav som de i Sverige små hantverksmässigt drivna bruken inte kunde uppfylla. För att driva bruksverksamhet krävdes reglerbar vattenkraft, storskalig verksamhet samt bra transportsystem.

1872 köper Hjalmar Petre och Hampus August Cornelius Stora Kopparbergs Avestaverk med tillhörande vattenfall och egendomar. 1873 bildar de Avesta-Garpenberg AB med Cornelius som VD och platschef. På platsen fanns då byggnader från det nedlagda kopparbruket samt en mindre stångjärnssmedja. Bolaget var inte intresserad av de gamla byggnaderna utan satte genast igång att planera och bygga det nya stora järnverket.

Det var högkonjunktur när det nya järnverket bildades och kalkylerna byggde på fortsatt höga intäkter. 1878 genomled Sverige en finansiell kris som just var en följd av att stora investeringar hade gjorts på områden som inte kunde ge lönsamhet inom rimlig tid. 1879 går Avesta-Garpenberg AB i konkurs. Efter konkursen utses Cornelius att fortsätta ta hand om verksamheten under de nya ägarna Jernkontoret och Norrköpings Enskilda Bank. 1883 bildas Avesta Jernverk AB med Jernkontoret som majoritetsägare. En av minoritetsägarna är då Axel Johnson. 1905 förvärvar Axel Johnson aktiemajoriteten och järnverket blev från 1910 helt Johnsonägt.