Mary Sibande

f. 1982, Baberton, verksam i Johannesburg

En afrikansk kvinna jagar fram med rasande energi och högburet huvud. Hon är klädd i lila viktoriansk klänning och utstrålar mod och kraft. Krigets galna hundar avancerar på hennes kommando. Intensiteten sprider sig i Avesta Arts sal som är den gamla valsverkshallen. Let Slip the Dogs of War (Släpp krigets galna hundar lösa) förkroppsligar både känslomässig och psykologisk utveckling hos en kvinna som har erfarit apartheid. Konstnären Mary Sibande från Sydafrika har i många olika verk låtit sitt alter ego framträda: Sophie, en kvinna som i likhet med Marys egna anmödrar har arbetat som tjänare hos vita. Sophies kropp är skådeplatsen för de trauman som svarta sydafrikaner upplevde under apartheidtiden. Steg för steg har Sophie förvandlas från tjänare till den namnlösa, lilaklädda gestalt hon är i Avesta Art. Här ter hon sig okuvlig. Förvandlingar är ofta våldsamma och eldfängda till sin natur. De exploderar till något nytt och främmande och just där kan smärtan utforskas. Verkets titel Let Slip the Dogs of War kommer ur William Shakespeares Julius Caesar, där orden yttras av Marcus Antonius när han står vid den mördade Caesars döda kropp. När Avesta Jernverk byggdes hade koloniseringen av södra Afrika redan pågått i tvåhundra år. På andra sidan Atlanten skälvde USA fortfarande av konvulsioner. Inbördeskriget var slut och hade satt punkt för slaveriet – men vägen till jämlikhet och mänsklig värdighet visade sig vara lång. Mary Sibande utforskar den smärta som dröjer i människors inre efter apartheid och visar på de många former av våld som ligger inbäddade i Sydafrikas historia. Ett sådant trauma förknippas med polishundarna, vanligtvis schäfrar, som nästan alla svarta sydafrikaner drabbades av under både kolonialtid och apartheid. Smärtan blev så vardaglig att den nästan räknades som normal. Generation för generation tonades den ned. När det nya Sydafrika bildades kunde glädjen över regnbågsnationen nästan skymma pinan, men under ytan dröjer de fasanfulla erfarenheterna kvar. Den vita poliskårens hundar var tränade att slita lemmar av svarta sydafrikaner och att bita djupt i köttet. Bakom friheten som nu firas finns folkets inneboende smärta, och det är den kollektiva mardrömmen som konstverket lyfter fram. Mary Sibande vill fånga in och synliggöra känslor som var en del av livet för den sydafrikanska majoriteten under apartheid. Den sydafrikanska polisen valde i första hand schäfrar, speciellt framavlade för ändamålet, men här är de ersatta av Staffordshire bullterriers. Sydafrikaner förknippar den rasen med den klassiska barnboken Jock of the Bushveld och en lojal hund som odödliggjorts av författaren James Percy FitzPatrick och som är förevigad i brons utanför stadshuset i Barberton, där Mary Sibande är född och uppvuxen. I Let Slip the Dogs of War följs den lilaklädda kvinnan av en stridshär av vinglösa flygande varelser, lösa hundar och stridslystna gamar. Det är ingen tvekan om att kvinnan spelar huvudrollen, att hon har kommandot. Hon är närmast mytisk. Det finns inget oskyldigt hos djuren. Med blottade tänder och spända muskler riktar de all sin uppmärksamhet mot ett objekt som vi inte kan se. Tillsammans ger de uttryck för kollektiv aggression, de är redo för angrepp och fysisk förödelse. Det är uppenbart att varje åtgärd för att skapa det nya – att bygga upp och göra framsteg – kräver att något från det förflutna omintetgörs. Mary Sibande är född 1982, bosatt i Johannesburg och har konstexamen från Witwatersrand Technikon och kandidatexamen i teknik vid universitetet i Johannesburg. 2010 deltog hon i Venedigbiennalen. Hon har ställt ut runt om i Sydafrika och i samtidskonstmuseer bland annat i Dakar, Helsingfors, Paris och i skulpturparken i svenska Wanås, där verket producerades.

marysibande.com
www.gallerymomo.com/artist/mary-sibande/