Leif Holmstrand

f.1972, Mariennelund, bor i Malmö

Med smärta växer verket Acquiring Bodies (Att införskaffa kroppar) till ett berg av förutfattade meningar, krossade drömmar och materiell förödelse. Berget tornar upp sig i det gamla järnverkets allra svartaste rum. Fysiskt är det format av övergivna barnvagnar. Sitsarna och bäddarna är tomma – och tomrummen blir starka symboler för barn som aldrig får födas. Berget kan också ses som en hög av kroppar – liv som inte fick levas fullt ut, liv slaktade i folkmord. Livet är förutsättningen för döden. Döden är en del av livet. Är det livets mening att vi människor ska föröka oss? Acquiring Bodies blir en monolitisk manifestation över den förhärskande synen att kärlek ska vara mellan kvinna och man, att kärlek ska delas i parrelation och att sexliv lätt kan och ska leda till reproduktion. De konventionella betraktelsesätten tycks vara huggna i sten. Utrymmena för mångfald, variation eller vidgad syn är ringa eller inga. Leif Holmstrand har skapat konst av barnvagnar i femton år. Barnvagnen är gränslandet där det lilla barnet lär känna var kroppen slutar och världen tar vid – där individblivandet börjar. Barnvagnar har hängt i nätkorgar – som fångade i en fälla eller som maskar i kokong på väg att skapa ädelt silke. De har sågats sönder för att i delar malas till mjöl för bakning. De har varit material i instruktionsverk, där andra har skapat enligt konstnärens riktlinjer. I Avesta Art är 56 barnvagnar tätt fogade samman till skulpturen som ropar frågor: Är det en mänsklig rättighet att få barn? Är det rimligt att heterosexuella par ”råkar bli med barn” medan homosexuella mödosamt måste planera och arrangera sina graviditeter? Är det moraliskt riktigt att sätta barn till en redan överbefolkad värld? Konstverket i sig ger inte entydiga svar. Ändå uttrycker det sorg över rådande heteronorm – och ett observandum att juridiska rättigheter inte automatiskt ändrar människors attityder. Det behövs förebilder och ett verkligt folkligt genombrott för stolta deklarationer om alla människors lika värde. Genom en tunn plåtvägg hörs monoton och rytmisk sång, ibland med tydlighet, ibland som ett oljud: ”The purpose of a man is to love a woman and the purpose of a woman is to love a man” (meningen för en man är att älska en kvinna och meningen för en kvinna är att älska en man). Det är konstnären själv som sjunger en strof ur Game Of Love (Kärlekens spel) av Wayne Fontana and the Mindbenders i ett arrangemang med sexton lager. Ljudinstallationen gestaltas med ljus i ett liten lokal som aldrig förr har öppnats för konst i det gamla järnverket – ett litet omklädningsrum med dörr från suckarnas gång. När dissonansen är som värst, sågar melodin sönder sitt eget budskap. Konstnären begär respekt för alla, oavsett sexuell läggning, och för alla som lever ensamma. Leif Holmstrand är bildkonstnär, författare och musiker. För närvarande har han ett tioårigt stipendium från statliga Konstnärsnämnden. Han har givit ut tjugosju böcker – romaner och lyriksamlingar, de flesta på Albert Bonniers förlag. Återkommande besöker han Japan, som han beskriver ha en diversifierad, öppen och starkt inspirerande konstscen. –Här i Sverige lever vi i en oroande självupptagen tid, där människor är rädda om sitt eget och omotiverat otrygga inför omgivningen. –För mig personligen är erfarenheten av psykos vägledande. Sjukdomen gav mig möjlighet att ställa mig vid sidan av det som anses vara normalt. Den lärde mig att inget kan tas för givet. Relationerna i ett samhälle handlar om överenskommelser. Vinner vi respekt för allas olikhet, kan vi vinna öppenhet och förståelse. Leif Holmstrand är född 1972 i Mariannelund i Småland. Han växte upp i Ed i Dalsland och har studerat litteratur vid universiteten i Stockholm och Göteborg och konst vid skulpturutbildning i Norrköping och Konsthögskolan i Malmö. Han är en mångsidig artist med konstutställningar världen över och därtill medverkan inom litteratur, musik och andra kulturevenemang. Malmö är idag hans hemort.

www.leifholmstrand.se