Michiel Brouwer & Anders Sunna

f. 1985, från Kieksiäisvaara, bor i Jokkmokk och f.1985 Alkmaar/Nederländerna, bor i Göteborg

 

Med stora, sorgsna, undrande ögon iakttar en samisk pojke världen. Hans blick möter inte besökarens. Snarare skådar han i fjärran. Intill honom dundrar malmtåget fram. En grotesk, monsterlik varelse slukar pengar. Kring pojkens midja är bombbältet fästat. Människans – och mänsklighetens – livsförutsättningar och förväntningar kommer i korsdrag vid Avestas gamla masugnskrans. Bortom de breda penseldragen i Anders Sunnas street art-lika målning, visar sig ett myller av detaljer i målade mikrobilder och kollage av gamla foton. I mäktiga nya foton för Michiel Brouwer oss ut i storslagna landskap – dit där orörd natur möter människors ingrepp i form av gruvor och anrikning. Som ett nav i snurrande verklighet vilar trälocket över masugnens en gång så omättliga mun. Här i det gamla järnverket, där malmen var nyckelresursen i processen att ta fram järn till västvärldens välståndsutveckling, uppenbarar konsten nu risker och nackdelar med människans exploatering av natur. I fokus står Sápmi, samernas historiska ursprungsland, som sträcker sig över hela Nordkalotten och en stor del av Skandinavien. Sápmi omfattar delar av Sverige, Norge, Finland och hela Kolahalvön i Ryssland. Området har cirka 2,3 miljoner invånare, varav samerna själva bedömer att de är cirka 80 000 personer i just denna geografi. Michiel Brouwer och Anders Sunna arbetar – var för sig och tillsammans – med konst som redovisar, utmanar och väcker frågor kring det samiska samhället och dess relation till storsamhället i form av både stater och stora bolag. Anders Sunna är själv same och tillhör en släkt som i generationer har fått kämpa för sin rätt att verka i den bygd där de sedan urminnestider hör hemma. Michiel Brouwer är fotograf och började redan i tonåren intressera sig för hur ursprungsbefolkningar skildras – och fann bilderna av samer statiska och idylliserade, oförändrade över årtionden. Hans egna fotografiska verk har blivit skarpa påminnelser som samisk historia och storsamhällets rasbiologi. Deras verk i Avesta Art handlar om individ och samhälle – om människan, hennes plats i maktordningen och hennes samspel med andra människor och med naturen. Som ett antikt kulturarv från indiansk eller asiatisk forntid, framträder det stora dagbrottet i Aitik i Michiel Brouwers fotografi. Skönheten är slående. Den rosaskimrande himlen skänker ett drag av romantik. Samtidigt, i all sin nakenhet, öppnar sig såret efter knappt femtio års malmbrytning. Dagbrottet är tre kilometer långt, en kilometer brett och som djupast 450 meter. Gruvan i Aitik, söder om Gällivare, är Nordens största dagbrott – en modern gruva där 650 anställda varje år tar fram 36 miljoner ton malm som anrikas till koppar, guld och silver. Gruvbolaget i Aitik är Gällivares största privata arbetsgivare, och gruvan har stor betydelse för människors möjligheter att leva och bo i bygden. Men spåren i landskapet är läsbara för all framtid. I andra verk av Michiel Brouwer är det naturen som slår an tonen – vidsträckta fjällplatåer, vackra sjöar, blånande snöklädda fjäll. Ångan eller röken från skorstenar eller industriella anläggningar skönjs vid horisonten. Mötet mellan natur och industri är tydligt, men inte påträngande. Vad det på sikt betyder för människors liv och arbete, arters livsbetingelser och biologisk mångfald är höljt i dunkel. Flera av fotona i Avesta Art kommer från ryska Kolahalvön. Michiel Brouwer föddes i Holland och flyttade som treåring med sin familj till Ljusdal i Sverige. Han studerade vid Konstakademin i Nederländerna, där han tog en kandidatexamen i Dokumentärfotografi, 2009. Därefter, med stipendium från The Netherlands Foundation for Visual Arts, Design and Architecture, genomförde han ett större projekt med faktasökning kring svenska samer. Under en tid som Artist in Residens i norska Kirkenes kom han nära exploateringen av inte minst Sápmis metaller. Ofta etableras och drivs verksamheten av stora företag, ibland utländska, och den samiska befolkningen har begränsade möjligheter att påverka tillstånden. Swedish Cooperation Game – svenskt samverkansspel – heter Anders Sunnas storskaliga verk. Det reser sig som en graffitivägg i rummet. Konstverkets monsterliknande varelse har drag av stora stygga vargen som – för tillfället – inte äter små barn utan sedlar. Malmtågets lokförare är dagen till ära klädd i fluga. Vid närmare anblick visar det sig vara rasbiologen Herman Lundborg som styr tåget, vars starka strålkastare zoomar in en vålnad med traditionsrik samisk dräkt och lasso. Bland gruvinteriörer, samiska barngrupper och renar, finns dokument och stålstaket som båda leder tankarna till stängda möjligheter. Nej, Swedish Cooperation Game är inget samverkansspel. Det är storsamhällets arrangemang med kolonialism, rasbiologi och förtryck. Det är en våldtäkt på Sápmi. Installationen Justitia est Corrumpere bekräftar konstnärens syn på saken. Han menar att sedan 1634, när den första stora silverfyndigheten var funnen, har svensk politik aldrig ändrats. Det är ”bara ett finare sätt att utöva sin koloniala makt”, skriver han. ”Det krävs ett hårdare motstånd från samiskt samhälle, innan vi bara är en turistfälla.” Anders Sunna föddes 1985 i Jukkasjärvi i Lappland och är uppvuxen i en renskötarfamilj i Kieksiäisvaara i Norrbotten. Hans konst är politisk, starkt buren av samernas gemensamma erfarenheter och av sin egen familjs mer än fyrtioåriga konflikt med den svenska staten gällande rätten att verka i den egna ursprungliga samebyn. ”Vårt förtroende för det svenska rättssystemet är obefintligt. … Jag är statslös i en diktatur.” har han skrivit. Anders Sunna är utbildad vid Konstfack i Stockholm. Han har ställt ut både i Sverige och internationellt. År 2015 tilldelades han Konstnärsnämndens arbetsstipendium.

anderssunna.com

michielbrouwer.com

Michiel Brouwer

Anders Sunna